Diabetes

Som ni kanske förstår så har jag läst på en hel del om just diabetes. Jag har snällt blivit tvungen till det, då jag inte fått speciellt mycket information från sjukvården. Det finns så otroligt mycket skrivet om diabetes och det är lite svårt att sortera allt i huvudet, det blir mycket information på kort tid. Det finns hur mycket som helst att fördjupa sig i om man vill. Här kommer jag dock inte gå in på djupet, utan förklara i allmänhet vad diabetes typ 1 är och hur det funkar.

Diabetes – tidigare kallat ”sockersjuka”

De två absolut vanligaste typerna av diabetes är typ 1 och typ 2. Typ 1 kallas ofta för barn- eller ungdomsdiabetes då den ofta bryter ut under dessa år. Typ 2 är en form av vuxen- eller åldersdiabetes som oftast debuterar efter 40-strecket. Jag kommer fokusera på diabetes typ 1 här då det är denna form av diabetes som jag numera lever med.

Båda typerna av diabetes har många gemensamma drag men skiljer sig åt då det gäller behandling. Oavsett vilken typ man har så är behandlingens främsta mål att försöka åstadkomma en så normal blodsockernivå som möjligt. Ett högt blodsocker hos båda typerna beror på brist på insulin, ett hormon som produceras i bukspottkörteln. Det är inga stora mängder insulin som produceras men ändå är det livsviktigt för att reglera kroppens omsättning av mat. Min bukspottkörtel är tydligen helt ur funktion så jag producerar inget eget insulin, och kommer aldrig börja göra det heller. Det innebär att mitt socker i kroppen stiger varje gång jag äter något, och därmed måste jag ta injektioner med insulin i samband med varje måltid för att hålla blodsockernivåerna nere och ”må bra”.

När vi äter bryts matens kolhydrater ned till socker som strömmar ut i blodet från mag- och tarmkanalen. Alla celler i kroppen behöver socker för att fungera som de ska, och insulinets uppgift är att ”öppna” cellerna så att de kan släppa in sockret. Hos en frisk person ökar insulinproduktionen automatiskt i samband med måltid. Det gör att mer socker strömmar in i kroppens celler och sockerhalten i blodet förblir ganska jämt. Hos en person som har diabetes och därmed insulinbrist, kan inte sockret tränga in i cellerna. I stället stannar sockret kvar i blodet och blodsockernivån stiger.

Oklarhet över varför diabetes bryter ut

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom. Det innebär att immunförsvaret som vi har för att ta hand om bakterier eller virus som vid en förkylning, av någon anledning tar fel och i stället attackerar och dödar de egna insulinbildande cellerna. Vad som startar denna autoimmuna attack vet man inte. Det verkar som att flera gener och flera miljöfaktorer måste samverka för att sjukdomen ska utvecklas. Olika kombinationer av orsaker kan ge upphov till diabetes hos olika individer. Sådant man tror kan leda till diabetes är en kombination av exempelvis gener, ålder, virusinfektioner under fosterstadiet, snabb tillväxt, kyla, täta infektioner och psykisk stress. Flera av dessa faktorer är sådana som ökar behovet av insulin i kroppen. Vem som helst kan få diabetes. Det finns idag inget sätt att förebygga sjukdomen. I mitt fall tror man att jag fått någon typ av infektion när jag låg i mammas mage och att min insulinproduktion skadades redan då. Lägg därtill på flertalet år med stress, både psykisk och fysisk samt ett gäng täta förkylningar de senaste åren..

Symtom och diagnos

Ofta är det enkelt att ställa diagnosen diabetes. De flesta som får diagnosen har specifika symtom i ett par veckor. Det kan vara ökad törst, stora urinmängder, uttorkning av slemhinnor, viktminskning, dimmsyn och trötthet. Även vadkramper och buksmärtor är vanligt. Diagnosen bekräftas enkelt genom att mäta blodsockret genom ett blodprov. Sockret ligger då klart förhöjt. I bland kan det vara svårt att avgöra om det är typ 1 eller typ 2 diabetes som en vuxen person fått. Är patienten magerlagd och har haft intensiva diabetessymtom under en kortare period är det sannorlikt typ 1 det handlar om. Övervikt och mindre uttalade symtom talar i stället för typ 2. Patienter med typ 1 diabetes har betydligt lägre egen insulinproduktion än de som har typ 2. De har också antikroppar som visar att det egna immunförsvaret är aktiverat mot de insulinproducerande cellerna. För mig gick det rätt fort, jag hade samtliga dessa symtom under cirka en veckas tid innan en av de läkarna jag träffade gjorde kopplingen till diabetes. När han kollade mitt socker i kroppen visade mätaren bara ”HHH” dvs high high high; jag hade så högt blodsockervärde att mätaren inte ens kunde utläsa värdet..

Följder av diabetes

Har man väl fått diagnosen med typ 1 diabetes så löper man betydligt större risk att drabbas av andra autoimmuna sjukdomar också. Exempel på sådana är hypotyreos (brist på ämnesomsättningshormon), celiaki (glutenintolerans), gastrit (inflammation i magsäcken) och Addisons sjukdom (brist på kortison). Det finns även andra komplikationer, så kallade senkomplikationer. Det är framför allt två faktorer som avgör när och om senkomplikationerna uppstår. Den första är hur lång tid man haft diabetes. Ju längre tids sjukdom desto större risk för skador. Den andra är blodsockernivåerna. Ju närmare normala blodsockervärden desto mindre risk för komplikationer. Exempel på senkomplikationer:

  • Det är i första hand kroppens blodkärl som skadas, både de allra minsta som de stora pulsådrorna. Det innebär stor risk för hjärt- & kärlsjukdomar, vilket är den vanligaste senkomplikationen som en diabetiker drabbas av.
  • De små blodkärlen i ögonen angrips ofta och orsakar grav synnedsättning, till och med blindhet.
  • Njurarna kan skadas så att man måste behandlas med dialys, och så småningom transplantation.
  • De stora blodkärlen i benen kan få förträngningar som leder till smärtor och fönstertittarsjuka.
  • Den dåliga blodcirkulationen i ben och fötter kan tillsammans med skador på nervsystemet som ger nedsatt känsel öka risken för sår som inte läker och tvinga fram en amputation av en fot eller ett ben.
  • Nervskador kan också påverka den sexuella förmågan samt mag- och tarmsystemet.

Blodsockernivåerna i kroppen har alltså stor betydelse för om, och när, dessa komplikationer ska inträffa. De som insjuknar idag har en lägre risk att drabbas än de som insjuknade för bara 10-15 år sedan. Det beror på att blodsockernivåerna ligger mycket lägre och jämnare nu när typ 1 diabetes behandlas med insulin flera gånger dagligen och möjlighet finns att själv mäta sitt blodsocker. Det är alltså inte bara diabetesen i sig som är skrämmande, utan även alla följdsjukdomar 😦 Jag personligen är helt livrädd för att bli blind. Tur att man är utrustad med stora mängder med insulin så att man kan ge sig en rejäl överdos när den dagen väl kommer…

Behandling

Vid typ 1 diabetes saknar man förmågan att bilda insulin, både på basnivå och som svar på den blodsockerhöjning som sker efter en måltid. Insulinbehandling ska sträva efter att ersätta det insulin som inte längre tillverkas i kroppen på ett sätt som så mycket som möjligt efterliknar hur kroppen gör hos en frisk person. Basbehovet av insulin ger man genom en injektion långtidsverkande insulin, vanligtvis på morgon eller kväll. Direkt- eller kortverkande insulin ges sedan före varje måltid som ersättning för den naturliga insulinhöjningen som sker när man ätit för att hålla blodsockret nere. Hur stora doser insulin man ska ta beror på en massa olika faktorer så som vad man ska äta, hur mycket man äter, hur man mår, hur blodsockret ligger innan måltiden, hur aktiv man är osv. Alla människor är olika och påverkas olika av insulin så därför finns inga regler eller tabeller att följa på hur mycket insulin man ska ta vid olika tillfällen. Det gäller helt enkelt att prova sig fram, vilket kan ta tid. Dessutom växlar kroppens upptag av insulin väldigt mycket vilket gör att man får svängningar i blodsockret trots att man tagit samma dos insulin som förra gången man åt samma sak. Det blir alltså inte alltid rätt även om man tycker att man har doserat rätt.

Botemedel saknas

I dagsläget finns inget botemedel mot diabetes. Det forskas dock väldigt mycket inom ämnet och förhoppningsvis kommer ett botemedel, men när är det ingen som vet.

Att leva med diabetes

Diabetes är en livslång sjukdom som bygger på egenvård. Den främste experten på diabetes är den som är sjuk. I det dagliga livet gäller det att balansera det som höjer och det som sänker blodsockret. Målet är att få en låg och jämn nivå. Mat höjer blodsockret, insulin, tabletter och fysisk ansträngning sänker det.

För höga sockervärden uppstår om man äter för mycket eller olämplig kost i förhållande till den mängd insulin eller tabletter man tar. För höga värden uppstår också om man är stressad eller mer stillasittande än vanligt. Omvänt blir sockret för lågt om man äter för lite i förhållande till hur mycket insulin man tagit, eller att man ansträngt sig ovanligt mycket. Både för höga och för låga halter av socker i blodet är obehagliga. Blir halterna mycket höga eller mycket låga är det till och med farligt. Förutom att de höga halterna av socker i kroppen ökar risken för senkomplikationer ger de samma symtom som vid sjukdomsdebuten, törst, ökade urinmängder och trötthet. Vid akut sjukdom med feber, eller om blodsockret är högt under en längre tid kan en diabetisk syraförgiftning, även kallat diabeteskoma, utvecklas. Tillståndet är allvarligt och leder till medvetslöshet och till och med död om inte vård fås.

För låga blodsockervärden (insulinkänningar) är betydligt vanligare än för höga. Symtomen kan vara hunger, svettningar, huvudvärk, darrningar, hjärtklappningar, koncentrationssvårigheter, oro, förvirrning och aggressivitet. För att häva en känning kan  man äta druvsockertabletter, dricka jos, söt saft eller nåt liknande. Sjunker sockret mycket lågt kan man förlora medvetandet och drabbas av insulinkoma. Detta är ett farligt tillstånd då hjärnan tar skada av alltför låga blodsockervärden. De flesta med diabetes känner igen tecknen när sockret är på väg att sjunka för lågt och hinner äta något sött så att blodsockret stiger. En del saknar dock varningssignaler och då kan insulinkänningen gå över i insulinkoma.

Många tror att det största problemet med att ha diabetes är insulininjektionerna, att flera gånger per dag ge sig själv en spruta. Men injektionerna blir en del av vardagsrutinen till slut. Det som oftast upplevs som jobbigast med diabetes är tidsbundenheten och de krav man har på sig att ständigt tänka på sitt socker, hur man mår, vad man äter, vad man ska göra under dagen osv. Att hela tiden behöva dubbelkolla sig själv och tänka efter en eller två gånger extra tar på krafterna.

Kort sagt, diabetes är en sjukdom som ingen skall behöva leva med. Ändå är vi väldigt många som gör det ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s