Att aldrig veta säkert

Det här är jag och sambon D ❤ när vi ska äta en kolhydratsrik måltid tillsammans, och ingen av oss har en blekaste av hur många enheter insulin vi ska skjuta i oss… 😛

Annonser

I krig med sin kropp

Håller ni med? Vad tycker du är mest utmattande med diabetesen?

Personligen har jag inga som helst problem med att kolla blodsockret, ta sprutor och äta. Inte nu längre iaf. Det har liksom blivit en vardagsrutin vid det här laget.

Det jag tycker är jobbigast med diabetesen är att aldrig riktigt förstå varför sockret beter sig på ett visst sätt. Dvs kopplingen mellan mat, insulin och mitt blodsocker. Det är nog låt man aldrig blir riktigt klok på antar jag.

Sammanfattning av 2017

Ja den här texten sammanfattar mitt 2017 ganska bra:

Under 2017 har mitt mående varit i botten otaliga gånger. Både mentalt och kroppsligt. Och det är diabetesen som legat till grund för allt. Det är lätt att tycka att allt är kasst när man hela tiden har motgångar. 

Men för att se det positiva i året som gått så har jag ju faktiskt lyckats ta mig igenom de jobbiga perioderna och förhoppningsvis både lärt mig ett och annat om mig själv och mitt oberäkneliga blodsocker. Men mest av allt vill jag tro att jag går starkare ur det hela. 

Även om jag kanske inte har accepterat min typ 1 diabetes fullt ut än så tänker jag fortsätta att intala mig själv att det är jag som bestämmer över diabetesen och inte tvärt om.

#fuckdiabetes ❤

Allt under kontroll?

Det finns en fråga som jag har kommit på mig själv med att störa mig på. Förmodligen för att jag inte har något bra svar.

Har ditt blodsocker stabiliserat sig?

Oftast svarar jag bara ”jag är okej” eller ”NEJ”, byter ämne och låter personen som frågade fundera på hur jag faktiskt mår. För vem orkar dra senaste dygnets alla svängningar i sockret och måendet? Det gör inte jag i alla fall.

Finns det egentligen ett bra svar på den frågan? Jag har grubblat en del på det och det ärligaste svaret måste ändå vara just ”NEJ”. Eller har jag fel?

Det jag menar är att det finns ju egentligen inget som  är ”helt under kontroll” när det gäller nåt som har med diabetes att göra – eller hur?

Jag vill påstå att oavsett hur mycket man försöker, hur mycket tid och energi man lägger ner, så kommer blodsockret hos en person med typ 1 diabetes aldrig att helt stabilisera sig – svara man ”JA” på den frågan ska man vara jävligt lyckligt lottad.

Att leva med diabetes betyder dåliga dagar, bra dagar, höga toppar, djupa dalar, konstant mätande och övervakande, insulindosering, kolhydratsräkning och finlir hit och dit. Ibland lyckas man, men oftast misslyckas man. Att få till ett stabilt socker när det är minst 500 olika saker som påverkar sockernivån i kroppen är nästan omöjligt.

En reflektion

Diabetes typ 1 är ungefär som att köra bil. Man måste hela tiden vara uppmärksam, gasa, bromsa och svänga för att hålla sig på vägen. Men eftersom man har ögonbindel på sig så ser man inte vägen framför sig och inte heller vilka hinder som kommer. Man kan heller inte stanna bilen och kliva ur, hur gärna man än vill och hur åksjuk man än blir.