Att aldrig veta säkert

Det här är jag och sambon D ❤ när vi ska äta en kolhydratsrik måltid tillsammans, och ingen av oss har en blekaste av hur många enheter insulin vi ska skjuta i oss… 😛

Annonser

Upp och ner, och tvärt om

Hur ser ert senaste blodsocker-dygn ut?

Här är det upp och ner & ner och upp 😛 men ändå helt okej då jag nästan hållt mig inom ramen hela dagen.

Ett medelvärde på 6,3 är jag ändå nöjd med. Dessutom är det söndag vilket betyder ”go-frukost” med bland annat smörgås. Även ett äpple är tuggat under dagen. Så rätt hyfsat har jag lyckats parera kolhydraterna med insulin.

Men dagen är inte slut än så precis vad som helst kan ännu hända… lite god mat i kväll vankas, och efter det är det säkert en pil rakt upp.

Man måste ju erkänna att livet med diabetes typ 1 är spännande😉

Halvfabrikat

När orken tryter och Ica säljer färska hamburgare till halva priset 😉

Jag kan lova att det är ytterst sällan jag köper halvfabrikat då det så gott som alltid inte går ihop med min kost; ska man äta strikt lchf så får man snällt laga mat från grunden. Vilket jag egentligen tycker är helt okej då jag vet exakt vad jag stoppar i mig.

Men ibland orkar man helt enkelt inte laga ”riktig” mat. Som ikväll. Då blev det hamburgare 😀 Utan bröd såklart. Men med tomat, majonäs och massa ost ❤ 

Givetvis kollar jag näringsdeklarationen på allt jag köper och äter – så även nu. Och dessa hamburgare innehåller så gott som 0 g kolisar.

Nom nom 😀

Specialorder

Så länge jag kan minnas så har jag varit kräsen när det gäller mat. Det är inte jättemycket som fallit mig i smaken genom åren; värst var när jag var liten. Nu i äldre år så äter jag betydligt mer varierad kost, särskilt nu när jag käkar LCHF – mycket god mat, nyttig mat och även varierad mat som mättar.

Men ibland gör jag avsteg – jag är inte mer än människa. Under helgen som jag flyttade åt jag faktiskt snabbmat för första gången på över ett år. Jag kan inte påstå att det var jättegott, men det dög då jag var sjukt hungrig och hade alla prylar (inklusive mat), nedpackade mellan två bostäder. Det blev ett besök på Mc Donalds i all hast.

Och vad kan en inbiten LCHF:are äta på Mc Donalds? Inte speciellt mycket då den kedjan är känd för att tillsätta socker i precis all mat. Men denna gång hade nöden ingen lag och jag fick till den mat jag var ute efter, även om det var lite krångligt 🙂

Det finns en ny burgare som heter Dubble Cheese Dubble Bacon – det låter ju LCHF:igt iaf. Den beställde jag. Lite modifierad såklart 🙂 Krångligt var det, och hon i kassan frågade flera gånger hur jag ville ha det. När jag fick hamburgaren fick jag även beviset på att hon tyckte jag var jobbig; kommentaren ”FRÅGA MIG” på kvittot var ju lite rolig 🙂 Men jag fick min burgare som jag ville ha den: sallad, hamburgare, ost och bacon. Inget bröd. Ingen gurka. Ingen senap. Ingen ketchup. Jag var dock tvungen att piffa upp den lite hemma med riven ost och majonnäs ❤

 

Fröknäcke

Vanligtvis brukar jag göra eget fröknäcke när jag är sugen på nåt åt smörgåshållet, och det fröknäcket jag bakar blir riktigt gott. Men ibland kan lite variation inte skada i mitt redan inrutade liv.

Jag gjorde en räd i hyllan bland knäckebröd på Ica för några veckor sen. Stod en bra stund och lusläste innehållsförteckningar och näringsvärden. Och det lönade sig 🙂 för jag hittade detta:

Ekologiskt fröknäcke av märket Vilmas Fjällberget Bageri. Finns i välsorterade Icabutiker. Ett knäckebröd gjort på 70% frön av olika slag samt surdeg på bovete. Sistnämnda är inte LCHF, det vet jag, men antalet kolhydrater och påverkan på blodsockret är minimal. Iaf när det gäller mitt socker.

8 st långsmala fröknäckeskivor i en förpackning och det godaste jag käkat hittills. Innehåller 18g kolhydrater per 100g, vilket ger 3g kolisar per skiva. Äter jag 1/2 skiva händer inget med mitt socker och äter jag en hel skiva går sockret upp ca 1 enhet. Helt okej när vi snackar knäcke 🙂

Dock så kostar det om det smakar. Ca 30 riksdaler för dessa skivor. Men enligt mig helt klart värt pengarna – att kunna njuta av en bit knäcke med smör och ost till morgonkoppen med kaffe får gärna kosta några kronor. Testa!

Bita ihop eller bryta ihop

Nu är det ganska exakt en vecka sedan jag publicerade något här på bloggen. Och det beror helt enkelt på att jag har inte orkat. Jag har haft fullt sjå med att orka med mig själv och sockret kan jag lova 😦

Förra veckan var katastrofal rent sockermässigt; jag hade inte en enda dag som jag var nöjd med. Sockret låg alldeles för högt hela tiden – och som vanligt helt utan anledning 😦 jag har ingen förklaring till varför det såg ut så här:

Jag åt mina kolhydrater och tryckte i mig bra mycket större doser insulin än normalt (vad det nu är…) och ändå låg jag stabilt för högt i princip hela tiden. Förutom när jag sovit; för då verkar sockret gå nedåt. Kanske är det jag ska göra hela tiden – sova?

Jag blir snart heltokig. Jag förstår verkligen inte varför sockret knasar ur så här ibland? (läs allt för ofta). Jag gör precis allt jag kan och lite till; jag kolhydratsräknar, beräknar insulinkvoter, skriver matdagbok, duttar med insulin och korrigerar (utan verkan som ni ser), äter varannan timme, ställer klockan på nätterna för att trycka i mig mer snabbverkande m.m. Jag tänker konstant på mitt socker och tar täta sockerkollar just för att ha kollen. Men det har jag tydligen inte ändå?

Jag ger fasen upp snart 😦 Kan lika gärna strunta i allt ovan och bara äta vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Det spelar ju ingen roll ändå. Det blir bara skit. Även fast jag lägger sjukt mycket tid på att ha ett bra socker. Fruktansvärt otacksamt är vad det är.

Det värsta är att allt det här börjar gå ut över både privatliv och jobb; jag lägger så mycket energi och tankekraft på diabetesen att jag inte orkar engagera mig till hundra procent på övriga saker – jag är helt slutkörd och det stressar mig nåt enormt. Och det kan man ju räkna ut med röven att det påverkar sockret negativt; att jag är konstant oroad och stressad över sockret gör att det blir ännu högre, det höga sockret stressar mig ännu mer och jag får svårt att fokusera på jobbet och har svårt att få saker gjorda. Ingen hit direkt.

Jag bröt ihop under torsdag förmiddag på jobbet förra veckan; tårarna rann säkert 5-6 gånger under de få timmar som jag var på kontoret innan jag gav upp och åkte hem. Totalt slutkörd så däckade jag i soffan här hemma och sov ett par timmar. Dagen därpå, på fredagen, gjorde jag bara en halvdag åxå; när klockan slog 14 så var jag gråtfärdig och tog helg några timmar tidigare. Och helgen har jag spenderat hemma utan att göra egentligen nånting; bara sovit en massa. Ändå är jag aptrött 😦

Jag talade faktiskt med min diabetessjuksköterska om detta och han vet ju hur jag är; att jag vill ha koll på saker och ting. Han menar på att jag kanske har blivit lite för ”manisk” med sockret, att jag ska släppa kollen lite och låta det bli som det blir. Men jag kan inte – jag vet inte hur jag ska göra? Jag har insett detta själv; jag är medveten om att jag kollar sockret ofta, korrigerar hit och dit samt lägger åt helvete för mycket tankekraft på diabetesen. Men jag kan inte låta bli; jag vill ligga bra så jag får leva ett långt och förhoppningsvis friskt liv. Det hela har eskalerat sedan jag separerade från sambon tidigare i somras; det är väl kanske så att jag känner att kontrollbehovet är större nu när jag bor själv – det är ju liksom ingen som kommer och räddar mig om jag blir för låg och inte kan ta hand om mig själv. Det skrämmer mig. Men å andra sidan är jag så jäkla uppstressad nu för tiden och sockret ligger så högt så chansen att jag skulle ramla ihop av för lågt socker finns egentligen inte på kartan.

Nä. Just nu är jag fruktansvärt trött på allt som har med diabetesen att göra. Men tyvärr kan jag inte slippa den.

Riktig mat

Efter de här dagarna som varit så skiter jag faktiskt fullständigt i om jag får i mig tillräckligt med kolhydrater eller inte – mitt socker har legat alldeles för högt som sagt (helt utan vettig orsak) och i de lägena tar det emot nåt fruktansvärt att trycka i sig mer kolisar som höjer ännu mer om jag inte lyckas hitta rätt insulindos.

Är sjukt trött på att sockret så gott som aldrig gör som jag vill, fast jag oftast gör på samma sätt med mat och insulin (beroende på bs-värde och sjuhundra andra faktorer att ta hänsyn till såklart) 😦

Därför blir det riktig mat till kvällsmat idag; äggröra och korv, båda stekt i massa smör 😀 Det bästa av allt är att jag inte behöver bry mig ett skit om hur jag ska parera den måltiden med insulin. Kolhydraterna är lika med noll! Vilket betyder noll enheter insulin.

Ja, ikväll tar jag en paus från kolhydratsräkning, insulinkvoter och en jäkla massa tänkande. Det finns en gräns för vad man orkar med, och den gränsen har jag definitivt nått i helgen.