Ketonstatus

Som ni vet är det inget alls bra för oss sockersöta diabetiker att ha ketoner i blodet. Vid för höga värden kan det bli akut livsfarligt. Helst ska man inte ha några ketoner alls, men okej värden är 0.1-0.3 och farliga värden är 0.4-2,9. Vid värden där över så ska man bege sig omgående till sjukan för hjälp.

Tidigare i veckan var jag uppe och nosade på de akut farliga ketonvärden men nu ligger jag som tur är lägre, även om jag fortfarande inte ligger bra. Jag kämpar på med att bli av med både ketoner och insulinresistens genom att pilla i mig kolhydrater och pumpa på med snabbverkande insulin. Jag bör käka ca 100g kh per dag (minst) men får bara i mig runt 50 g kh per dag än så länge. Men försöker trappa upp varje dag.

Det snabbverkande insulinet biter lite bättre hela tiden tycker jag. Jag ligger inte på acceptabla blodsockervärden än men det går iaf åt rätt håll. Dock är mina morgonvärden katastrofala 😦 kan ligga på ca 8 i bs under natten och vid ca kl 04 varje natt går sockret uppåt och när jag vaknar ligger jag på 15 😦 inte okej. Så har det varit i flera dagar nu. Helknas. Därför är det bestämt att jag ska byta långtidsverkande insulin från Levemir till Tresiba. Lite nervöst då jag inte vet hur kroppen påverkas men känns som det inte finns nåt annat val. Kan inte börja varje dag med värden på 15.
Ketonerna i kroppen har sett ut så här: 1,3 // 1,1 // 0,8 // 0,7 // 1,2 // 1,4 // 1,1 // 0,9 // 0,5 // 0,9 i morse. Sakta sakta nedåt. Heja mig – det behövs för det har varit några jobbiga veckor det här.

Så gott

Ett sånt här mellanmål var längesen:

Hela 100 g färska jordgubbar och 1 dl mjölk 🙂 det motsvarar ganska exakt totalt 11 g kolhydrater (jag ska äta 90-100g kolhydrater per dag nu…) och enligt min beräkning behöver jag ta ca 1,5-2 enheter insulin till detta för att parera sockerstigningen.

Sen är ju frågan när jag ska äta jordgubbarna? Direkt när jag tagit insulin eller en stund senare så insulinet hinner verka lite först? Känslan är att jordgubbar och mjölk går rätt fort ut i blodet så att äta dem kanske en 30-40 min efter insulindos bör fungera.

Om det blir väl återstår att se. Kroppen reagerar ju inte riktigt som den ska av varken kolisar eller insulin just nu. 

En del tankeverksamhet för 7 jordgubbar och lite mjölk. Men men, ska bli gott iaf 😀

Kolhydratsjakt

Efter att ha handlat varor i mataffären utan kolhydrater i två års tid så här det helt plötsligt dags att börja handla sånt med kolhydrater. Och det är lite smått förvirrande.

Jag vet knappt vad jag ska köpa! Det har varit så mycket som varit ”förbjudet” så länge, och nu ska jag helt plötsligt ha dessa saker. Blev lite smått stressad i affären av allt jag nu skulle kunna stoppa i mig 😦

Jag kommer äta kolhydrater ett tag framöver för att bli av med ketoner och få bort insulinresistensen. Men ”bra kolisar”. Om det finns sådana. Här är vad som kom med hem från affären iaf:

Frukt har jag helt klart saknat 🙂 känns ändå nyttigt. Och så ska jag äta en potatis eller två nångång ibland. Morötter känns okej, plus att det är så gott. Mjölk ist för grädde i kaffet nu. Lite yoghurt till frukost kanske. Och jordgubbar 🙂 Jag vet att kexen inte är så bra kanske, men ska försöka äta nåt sånt, typ en sån till kaffet varje dag.

Det är väl bara att vänja sig antar jag. Även om det tar emot att börja stoppa i sig sånt här igen nu när jag är helt sockerfri. Men har inget val nu om jag vill må bra. Blir som en omvänd detox det här 😉

Så i samband med att jag trycker i mig dessa kolisar så ska jag även lära mig hur mycket insulin jag ska ta. Blir garanterat en del höga och låga värden framöver :/

Övervakad

De närmsta dagarna lär jag behöva en hel del hjälp med mitt socker; det lär hoppa upp och ner med tanke på att jag nu är igång med att stoppa i mig kolhydrater, ökar på mitt korttidsverkande och minskar mitt långtidsverkande insulin. Allt för att få bort de jäkla ketonerna ur blodet som i morse låg på 1.1 😦

Jag måste erkänna att jag är nervös för kommande dagar 😦 nervös för hur jag kommer må. Har ju förstått att det inte lär bli några roliga dagar. Därför känns det jätteskönt att jag snart är under bevakning.

Nu på morgonen har jag precis applicerat en ny sensor för blodsockermätning, laddat ner appen LibreLink på mobilen och skaffat ett konto på Diasend. Så snart är jag, mitt socker och mitt mående uppladdade på nätet 😉

Det är faktiskt skitbra – jag scannar min senosor via appen LibreLink där alla värden sparas och där jag får knappa in insulindoser och kolhydratsintag kontinuerligt. Appen är kopplad till Diasend (program på nätet för blodsockerbevakning), så allt jag registrerar i appen förs automatiskt över till nätet och den datan har min diabetessköterska tillgång till.

Så om dryga halvtimmen kommer min diassk kunna hjälpa mig att ha koll på mig, mitt socker och hur jag mår. Jäkligt bra grejer enligt mig. Vet inte hur mycket det kommer hjälpa mig men det känns lite tryggare att han vet vad som pågår för det är ju inte alltid så lätt att förklara hur man mår i sin diabetes.

Ketoner i blodet

Som ni vet har mitt socker knasat rejält sista tiden; jag har legat alldeles för högt under alldeles för lång period och  de senaste veckorna har jag inte mått bra – kroppen har börjat ta stryk.

Igår träffade jag min diabetessjuksköterska och fick konstaterat att jag har alldeles för höga värden av ketoner i blodet. Det är ju som ni vet, inte alls bra när man är diabetiker – kan bli akut livsfarligt om man inte håller koll på det. Senaste dygnen har mitt ketonvärde legat mellan 0,9-3,1 där ett ”normalt” värde anses vara 0,1-0,3 och värden över 3,0 är direkt farliga. Så nu ska jag få väck alla ketoner, vilket kan bli något kämpigt.

När man har ketoner i blodet som diabetiker så är man insulinresistent – alltså när kroppen inte kan tillgodogöra sig inpumpat insulin under en längre period (trots stora mängder) så blir blodet surt (ketonbildning) och kan leda till ketonförgiftning vid för höga ketonvärden. Jag ligger som sagt alldeles för högt i detta värde och ska nu de närmsta veckorna få bort dem genom att få kroppen att tillgodogöra sig insulinet igen.

Som ni vet äter jag knappt några kolhydrater – något som jag nu måste börja göra då det är kolhydraterna som öppnar cellerna i kroppen och som låter insulinet verka. Då jag inte har några kolisar i kroppen så har insulinet ingen verkan. Det låter ju som en enkel grej; börja ät socker så är allt bra igen. Men riktigt så lätt kommer det inte va 😦

Eftersom jag inte är van att äta kolhydrater så har jag givetvis ingen aning om hur jag ska dosera mitt insulin till detta. Kolhydrater höjer blodsockret så jag måste lära mig hur många enheter insulin jag ska parera varje gram kolhydrat med för att inte bli hög i sockret. Även om kolisar höjer sockret så kommer jag förmodligen att bli låg rätt ofta framöver – jag har stora mängder insulin i kroppen och när jag tillsätter kolhydraterna så kommer troligtvis insulinet börja verka och kickar ner sockret. Så jag ska alltså både ta extra insulin för de kolhydrater jag äter så jag inte blir hög samtidigt som jag inte får ta för mycket insulin då jag redan har insulin i kroppen. Kommer bli ett jäkla meck – en fin balansgång – med mycket tankeverksamhet och garanterat både höga sockertoppar och minst lika många låga.

För att kunna börja käka kolhydrater måste jag beräkna min kolhydratskvot; alltså räkna ut hur många enheter insulin jag ska ta för en viss mängd kolhydrater. Bara det är en historia i sig. Jag kommer nu föra dagbok över den mängd insulin jag trycker i mig; jag behöver veta hur många enheter insulin jag tar per dygn i snitt för att få fram min kolhydratskvot. Denna kommer dock bli lite missvisande då jag senaste tiden höjt mina doser massor, men det är nåt att utgå ifrån iaf.

När kvoten är uträknad och jag vet på ett ungefär hur jag ska dosera insulinet i förhållande till antal kolisar så är det dags att börja kolhydratsräkna. Något jag inte behövt göra tidigare då jag ätit LCHF; jag har bara ätit mat innehållandes minimalt med kolhydrater så jag har inte behövt räkna. Men det ska jag väl fixa. Det är ”bara” att ha koll på näringsdeklarationer och utgå från antal KH per 100 g och naturligtvis väga allt man stoppar i sig och sen räkna ut antal KG. Tur man är ekonom och gillar siffror 🙂

Sen får jag testa mig fram. Det finns ingen som säger att ”du ska ta 3 enheter insulin till den där knäckemackan”. Nej det beror ju på hur mitt socker ligger för stunden, hur jag mår, om jag har insulin i mig redan, om jag är stressad och massa andra faktorer. Så det blir som en nystart nu. Det är lite detta som är det jobbiga med diabetes; det är en sjukdom som man tvingas självmedicinera sig i hela tiden och det finns aldrig ett givet ”rätt”. Man får testa och hoppas att det inte blir jättefel.

Jag kommer även behöva justera min långtidsverkande insulindos. Senaste tiden har jag ökat på denna rejält för att få ner mitt socker (utan resultat givetvis), men nu när jag börjar äta KH så kommer det korttidsverkande insulinet förhoppningsvis bita bättre, och med de enorma mängder långtidsverkande jag har i kroppen finns risk att jag kommer bli konstant låg under dygnet. Så redan igår kväll minskade jag den långtidsverkande dosen och så även i morse. Minskade med ett par enheter. Så vi får se vad som händer. Effekten bör komma på söndag kväll/måndag morgon. Något jag inte alls ser fram emot :/

Så för att mäkta med allt det här och ens orka få i ordning på allt detta är jag nu sjukskriven hela nästa vecka till att börja med. Om jag lyckats få koll på kroppen, insulindoser och räkning på den tiden återstår att se. Förhoppningen är att jag ska vara ketonfri i slutet på nästa vecka. Är värdena de samma eller högre blir det nog inläggning med intravenös sockerlösning och övervakning – något jag inte alls är sugen på.

Jag ser inte fram emot alla höga och låga värden jag förmodligen kommer ha kommande vecka 😦

Jag ser inte fram emot hur min mage kommer reagera på att börja äta KH efter två år på LCHF 😦

Målet är att lyckas få i mig 90-100 g KH per dag. Jag kommer trappa upp dagligen tills jag når den kvoten. Det tar verkligen emot att börja med KH igen 😦 men just nu har jag inget val. Jag har iaf bestämt mig för att låta bli de värsta sockerbovarna i form av rent socker, mjöl, pasta, ris, potatis m.m. Det jag kommer äta är ”bättre” kolhydrater i form av frukt, knäckebröd, lite yoghurt m.m. Sen får vi se vad mer det blir.

Så håll en tumme för mig nu – det kan behövas.

Lite hjälp

Det är fredag idag och jag är fortfarande hemma med ett socker just nu på 12,9. Snäppet bättre än att ligga på 15, men ändå alldeles för högt. Det vill fortfarande inte ner 😦

Idag ska jag i alla fall träffa min diabetessjuksköterska under förmiddagen. Det känns bra. Vad han kan göra åt mitt socker vet jag inte – förmodligen ingenting då det är upp till mig som självmedicinerande diabetiker att lösa detta. Men jag hoppas på lite råd, och kanske kanske någon typ av förklaring till varför jag blivit så hög sista tiden. Hoppas kan man.

Jag pratade med min sköterska i förrgår (onsdags) och han bad mig då börja mäta ketoner, vilket jag gjort sen lunchtid igår. Och visst finns det ketoner i kroppen, men inget jag skulle bry mig om just nu; utan det tar vi en diskussion kring när jag träffar sköterskan. Mätte ketoner totalt sex gånger under gårdagen och fick följande värden: 1,8 // 3,1 // 1,9 // 2,1 // 1,9 // 1,9  Alla värden är förhöjda ketonvärden vilket är mindre bra. Vid värden över 3 så ska man väl egentligen åka upp akut, men som ni ser så gick värdena ner senare under dagen så höll mig hemma.

Måste erkänna att jag är helt mosig… känner mig nästan febrig; har en sjukdomskänsla i kroppen; trött, håglös, varm, hjärtklappning, omotiverad osv. Frånvarande, slutkörd och känslosam är tre ord som beskriver mig väldigt bra just nu.

Aja, vi får se vad som händer hos sköterskan. Jag vet ju att det är upp till mig i slutändan att få ordning på sockret. Kruxet just nu är att jag inte har nån aning om hur. Jag har lagt så förbannat mycket energi och tankeverksamhet på mitt socker och när det ändå knasar ut fullständigt så är det fan inte roligt. Jag orkar inte mer just nu. Jag vill bara vara. Strunta i allt vad diabetes heter och leva som förut, innan diagnos. Men det går ju inte. Min följeslagare kommer finnas vid min sida resten av livet varenda jävla minut oavsett jag vill eller inte.

Jag behöver helt klart en time out så jag klarar av att ta hand om mig själv igen. Hälsan går först ❤

Hemma för vila

Då har den dagen kommit när jag för första gången är hemma från jobbet hela dagar pga mitt socket. Något som jag lovade mig vid diagnos aldrig skulle hända då jag verkligen inte vill att diabetesen ska påverka jobbet. Tyvärr har jag denna gång inget val – efter en period med höga värden så orkar jag inte mer just nu.

Jag är helt slut. Kroppen går på högvarv med hjärtklappning dygnet runt, tankarna snurrar kring varför sockret inte vill gå ner, jag är trögtänkt och kan inte fokusera på nåt. Så sjukt trött men kan ändå inte sova. Jag satt och räknade tillbaks i huvudet innan och kom fram till att jag inte sovit en hel natt i sträck sen i julas nångång. Klockan ringet som sagt för blodsockerkoll ett par ggr varje natt. 

Igår, strax innan lunch, åkte jag hem från jobbet och tog en större dos insulin och då droppade sockret en aning. Landade på runt 6-7. Skön känsla en liten stund. Passade på att få lite sömn vilket var välbehövt, men när jag väl vaknade sen så låg sockret på över 11 och sen steg det till över 14 under kvällen utan att jag åt nåt. Hopplöst.