Avkoppling

Det är nästan lite tragiskt, men ändå sant; det här är avkoppling på hög nivå.

Ett glas vin ❤ Efter arbetsveckans slut och när Lilleman somnat för kvällen så är det fantastiskt fint med ett glas vin. Känna hur stressen rinner av, kroppen mjuknar och avkopplingen infinner sig.

Många typ 1:or väljer att avstå alkohol pga hur det påverkar blodsockret – och det kan jag förstå. Då både jag och mannen D är diabetiker så väljer vi alltid vin med låg sockerhalt (står på alla hyllor på Bolaget, vilket är toppen). Och med rätt vin i kroppen har det så gott som alltid en positiv effekt på mitt blodsocker; det går sakta nedåt. Vilket förmodligen är en effekt av dels alkoholen men även att det gör mig avkopplad.

Hur gör ni med alkohol? Avstår eller tar ett glas? Och vilken effekt har det i så fall på ett blodsocker?

Expert. Eller inte.

Jag vill tro att jag har rätt bra koll på mitt blodsocker. Nästan så att jag skulle kunna kalla mig expert – men bara när det gäller mitt eget socker så klart. Jag har levt med min ständiga följeslagare i lite mer än sex år nu och ingen känner min kropp och blodsocker bättre än jag. Och ändå sitter jag som ett frågetecken ibland (rätt ofta) och undrar vad tusan som hände?

Jag är medveten om att det inte bara är för mig det är så här; som diabetiker kan man aldrig ha full koll, och även om man tror att man har det så lever sockret sitt eget liv allt för ofta. Det gör ibland precis som det själv vill utan någon som helst logik eller någon rimlighet.

Ja vad hände egentligen där? Man kan ju tro att en näve chips eller nåt annat gott är inblandat med tanke på vad mitt blodsocker gav i höjning – men nej. Här gjorde jag absolut ingenting. Förutom att resa mig upp ur soffan efter att ha legat där och sett en film.

En ypperlig blodsockerdag för övrigt, men när det blir så här så stör det mig. Massor. Det fanns liksom ingen logik i varför det blev så här? Och att det dessutom var svårt att få ner sockret under natten. Suck. Det enda jag kan tänka mig är att kroppen var helt avslappnad där jag låg i soffan och slöade framför tvn och när jag väl reste mig upp och ”var tvungen att göra i ordning mig” inför sänggåendet så krävdes det en adrenalinkick i kroppen för att orka masa mig upp ur soffan.

Känner ni igen er? Sjukt störande!

Nya tag

Nytt år, nya armband! Som heltidsarbetande småbarnsförälder gäller det att passa på med masstillverkningen så fort en stund över erbjuds – idag när mannen var iväg och lilleman sov middag 🙂

Det tar tid, är pilligt och axlarna svider efter en stund, men det är det helt klart värt när alla ni som köper armband hjälper mig att skänka pengar till Barndiabetesfonden ❤

Skänkta pengar 2019!

Tänk vad man längtar till julen varje år ❤ och tänk vad man längtar efter ett botemedel som kurerar diabetes typ 1, eller ett vaccin som förebygger – visst hade det varit häftigt? Precis som jag gjort de senaste fem jularna så har jag nu även i år (2019) skänkt en slant till Barndiabetesfonden, närmare bestämt 15.320 kr 😀 Det innebär att hela 128.690 kr är skänkta till Barndiabetesfonden sedan jag började samla in pengar!! Jag är galet stolt över att kunna bidra med dessa pengar och det är ju tack vare er som köpt diabetesprylar som det har blivit möjligt – stort tack till er!

En ny insamling för 2020 är startad idag och lagom till nästa jul så kommer jag återigen skänka de pengar jag lyckats samla in. Läs mer om insamlingen här. Du som ännu inte skaffat ett diabetesarmband; gör det nu ❤

Till min webb-butik.

Teknik är bra

Visst är det så att det är bra med teknik – i alla fall när den fungerar som den ska.

För oss diabetiker är dagens teknik för att ha koll på sockret helt fantastisk om man jämför med ett tiotal år tillbaks i tiden. Därför känns det nästan fel att göra det jag tänker göra nu; gnälla på min utrustning som krånglat.

Jag kan inte låta bli att bli irriterad när min blodsockermätare felar – jag använder (som ni säkert redan vet) FreeStyle Libren för att scanna mitt socker, och det har jag gjort sedan den lanserades då jag var en av personerna som var med och testade den. Så när jag nångång ibland får felaktiga värden, eller inga värden alls, så stör jag mig nåt galet mycket på att behöva sticka mig i fingrarna för att kolla sockret.

Jag borde nästan skämmas egentligen… för att nångång i bland behöva perforera fingertopparna måste ju få vara okej när man är diabetiker. Eller hur?

Senaste dygnet har jag stuckit mig i fingrarna X antal gånger (läs runt ca 20 gånger), då mina sensorer som läser mitt socker inte har fungerat som de ska. Se här:

Den första lilla kurvan från igår, fram till runt 22-tiden, är en korrekt kurva från en korrekt sensor. Dock flög den av under en av kvällens aktiviteter och sen var den körd…

Jag satte givetvis en ny sensor och startade upp den innan jag kröp till sängs. Det är kurvan mellan 23 och 05. Och nej – jag har inte varit så låg som kurvan visar, det är sensorn som ballar ur och visar fel värden. Bara att byta den åxå.

Den tredje kurvan från 07 till klockan 13 är ytterligare en ny sensor. Och den såg ut att funka fint till att börja med (bortsett från att mitt socker låg ca 3 enheter högre i blodet än vad grafen visar…). Alltså visade den fel värden, men jag tänkte vänta en stund för att se om den stabiliserar sig. Det gjorde den inte. Istället dimper sockret enligt grafen vid 13-tiden. Men enligt stick i fingret låg jag på 8.4 i socker – inte nere på röda låga värden som sensorn säger. Suck.

I ren irritation sliter jag av mig även den sensorn och skuter in den tredje(!) sensorn i armen på mindre än ett dygn. Och det verkar nu äntligen som att denna funkar. Tredje gången gillt och sensorn visar ungefär samma värde som ett kontrollstick i fingrets blodvärde. Yeay.

Som sagt; kanske bör man inte bli så irriterad som jag blev i dag för vi har som sagt rätt fina hjälpmedel. Och teknik kan ju faktiskt fela. Uppenbarligen. Men den stress som infinner sig i min kropp när jag inte kan scanna sockret och se vart det är på väg förstör hela min dag 😦

Hur känner ni när era hjälpmedel strular?

Schlager+chips=högt bs

Här är gårdagens blodsockerkurva:

Gissa när Eurovision började? Haha 😛 Jag utgår ifrån att det är fler än jag som hade en liknande kurva under gårkvällen?

Jag brukar se till att hålla mig borta från snask som t.ex. chips då det mer eller mindre alltid strular till blodsockret – och ni ser ju vad som hände; när schlagern började så började jag tugga ett par nävar chips och vips så stack sockret rakt upp. Därmed var dagens sockerkurva förstörd.

Men men. Det är bara Eurovision en gång per år och ska det ätas lite chips så är väl det en bra vald afton. Lika dåliga som de flesta bidrag var, lika gott var det med chips 🙂

Och joo jag tog såklart insulin till chipsen. Givetvis. Det är bara det att jag äter chips snabbare än vad insulinet verkar, därav en hög topp (som jag förövrigt fick ner på rimlig nivå innan sängdags).

Precis som väntat

Visst märker ni skillnad på ert blodsocker om ni har stress i kroppen? Det måste ni göra.

För mig märks det tydligt. Och det spelar ingen roll om det är negativ stress eller positiv stress. Stress som stress liksom. I slutändan är all stress lika med adrenalinpåslag i kroppen vilket leder till att blodsockret stiger.

Igår, lördag, var en stressig dag för mig. Det var dop för Lilleman ❤ och både jag och sambon D höll på att fixa hela dagen lång. Helt klart en positiv dag som var uppskattad både av oss och resten av skaran som firade med oss 🙂

Här ser ni skillnaden i mitt blodsocker; vänstra halvan visar lördagens dop-socker och högra halvan visar en del av dagens blodsocker. Stress ena dagen och avkoppling den andra. Blodsockergrafen blev exakt så som jag trodde den skulle bli.

Absolut inga extrema värden igår – jag är helt klart nöjd med hur jag parerade dagen med insulin, men visst är skillnaden tydlig.

Tänk ändå vad bra det är att ha dessa hjälpmedel. Tänk vad bra det är att kunna följa sitt socker på en skärm, retroaktivt, och reflektera och lära sig hur ens kropp reagerar av olika saker.

För mig är det ingen nyhet att stress höjer mitt socker. Jag vet att negativ stress som t.ex. jobbångest, för mycket på agendan eller rädslan för att göra fel gör mig hög. Likaså ger positiv stress mig åxå hög, som t.ex. åka en karusell, ha sex, träning m.m.

Hur som helst är vi nöjda med dagen och det är Lilleman åxå – dessutom blev han snygg i sin dopklänning som jag virkat 🙂