Teknik är bra

Visst är det så att det är bra med teknik – i alla fall när den fungerar som den ska.

För oss diabetiker är dagens teknik för att ha koll på sockret helt fantastisk om man jämför med ett tiotal år tillbaks i tiden. Därför känns det nästan fel att göra det jag tänker göra nu; gnälla på min utrustning som krånglat.

Jag kan inte låta bli att bli irriterad när min blodsockermätare felar – jag använder (som ni säkert redan vet) FreeStyle Libren för att scanna mitt socker, och det har jag gjort sedan den lanserades då jag var en av personerna som var med och testade den. Så när jag nångång ibland får felaktiga värden, eller inga värden alls, så stör jag mig nåt galet mycket på att behöva sticka mig i fingrarna för att kolla sockret.

Jag borde nästan skämmas egentligen… för att nångång i bland behöva perforera fingertopparna måste ju få vara okej när man är diabetiker. Eller hur?

Senaste dygnet har jag stuckit mig i fingrarna X antal gånger (läs runt ca 20 gånger), då mina sensorer som läser mitt socker inte har fungerat som de ska. Se här:

Den första lilla kurvan från igår, fram till runt 22-tiden, är en korrekt kurva från en korrekt sensor. Dock flög den av under en av kvällens aktiviteter och sen var den körd…

Jag satte givetvis en ny sensor och startade upp den innan jag kröp till sängs. Det är kurvan mellan 23 och 05. Och nej – jag har inte varit så låg som kurvan visar, det är sensorn som ballar ur och visar fel värden. Bara att byta den åxå.

Den tredje kurvan från 07 till klockan 13 är ytterligare en ny sensor. Och den såg ut att funka fint till att börja med (bortsett från att mitt socker låg ca 3 enheter högre i blodet än vad grafen visar…). Alltså visade den fel värden, men jag tänkte vänta en stund för att se om den stabiliserar sig. Det gjorde den inte. Istället dimper sockret enligt grafen vid 13-tiden. Men enligt stick i fingret låg jag på 8.4 i socker – inte nere på röda låga värden som sensorn säger. Suck.

I ren irritation sliter jag av mig även den sensorn och skuter in den tredje(!) sensorn i armen på mindre än ett dygn. Och det verkar nu äntligen som att denna funkar. Tredje gången gillt och sensorn visar ungefär samma värde som ett kontrollstick i fingrets blodvärde. Yeay.

Som sagt; kanske bör man inte bli så irriterad som jag blev i dag för vi har som sagt rätt fina hjälpmedel. Och teknik kan ju faktiskt fela. Uppenbarligen. Men den stress som infinner sig i min kropp när jag inte kan scanna sockret och se vart det är på väg förstör hela min dag 😦

Hur känner ni när era hjälpmedel strular?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s