FUCK DIABETES! – Diabetesarmband & prylar

Hittills insamlade pengar till barndiabetesfonden 2020: 3.990 kr

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2019: 15.320 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2018: 9.810 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2017: 21.430 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2016: 27.440 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2015: 24.080 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2014: 30.610 kr! 😀

armband2FUCK DIABETES! VI bestämmer över diabetesen, den bestämmer INTE över oss!

Köp en diabetespryl där en del av intäkten går till barndiabetesfonden!

Läs mer om insamlingen och hur du beställer diabetesprylarna i min webb-butik: www.diabetesforever.hemsida24.se

Kolla även in vilka som redan har köpt diabetesprylar 🙂

Hur reagerar ert socker vid sjukdom?

Vi diabetiker vet ju mycket väl hur vårt blodsocker kan bete sig med sjukdom i kroppen – det kan va en enda stor berg-och-dalbana, men med mest höga toppar. Visst känner ni igen er?

Jag har nu haft en riktig mansförkyldning i snart fem dagar och jag mår fortfarande inget bra; svullna bihålor, jobbig hosta, riktig sjukdomskänsla och en orkeslöshet som jag blir galen på. Men ändå har mitt socker ändå betett sig helt okej. Här är dagen:

När man ser min graf över senaste 24 timmarna skulle man inte kunna tro att jag är sjuk. Skumt. Jag brukar ligga betydligt högre med baciller i kroppen och det svåraste är att få ner sockret om det gått upp för högt. Tycker mest min kurva ser ut som vilken dag som helst. Och jag klagar inte. Bara undrar varför.

Hur ser en typisk ”sjuk-dags-kurva” ut för er? Som min denna gång, eller betydligt mer ostabil?

När orken tryter är det enkla gott

Sjukstuga som det är här hemma och med minimal ork (helt slut är vi då både jag och min karl D har varsin mansförkyldning som inte ger med sig…), så blev det enkel mat till middag idag. Hyfsat snålt med kolhydrater dessutom.

Smörstekt torskrygg med ugnsrostade vaxbönor och koka morötter. Fantastiskt enkelt och minst lika gott. Till och med lille L åt med god aptit efter viss modifiering (mosad potatis i stället för vaxbönor).

Blodsockermässigt bör denna måltid påverka minimalt i vanliga fall – men med sjukdom i kroppen så är risken stor att man får en sockertopp, tyvärr. Svårt att veta hur sockret ter sig när man inte är frisk tycker jag. Lite kolisar i både morot och vaxböna, så vi båda skjuter till med lite insulin för säkerhets skull.

Mansförkyldning i Coronatider

Det är svårt att tro att den här lille killen har gjort att både jag och min karl är helt däckade 😩

Både jag och D har just nu en mansförkyldning deluxe. Och det enda lille L tog hem från dagis är nästäppa… Vi förstår ju båda två att vi kommer drabbas av diverse förkylningar hela vintern då det är så det funkar när barn börjar på dagis. Men det känns orättvist att hans lilla nästäppa ter sig så här på oss. Tänk när han verkligen är förkyld – hur kommer vi må då? 😲 Och givetvis blir det lite extra meckigt tack vara vår diabetes också; det hade varit skönt att slippa bry sig om den när man försöker kurera sig. Men den tar ingen paus – mellan nysningar, snytningar och huvudvärk så ska blodsockret pareras (och det vet vi alla att det inte är det lättaste med sjukdom i kroppen). Suck. Ibland blir man trött. Men jag är tacksam för att lille L mår bra 💙

Som typ 1:a får man väl inte äta godis?

Det är bland det dummaste jag hört. Och även en vanlig fras då många tror att man får diabetes (typ 1) för att man ätit för mycket godis. Visst blir man trött på folks okunskap. Om man inte kan så är det bättre att va tyst. Gissar på att de flesta av oss känner igen sig i det?

Innan jag blev med diabetes typ 1 så åt jag godis. Särskilt lösgodis. Nom nom. Men med måtta. Och jag äter godis nu åxå, även med diabetes. MEN – jag har ändrat min syn på vad ”godis” är; det är egentligen en definitionsfråga då alla tycker att olika saker är gott. Eller hur? Om lösgodis var mitt favoritsnax tidigare så är grönsaker med dip och en god lufttorkad skinka helt klart favoriten idag. Dessutom blodsockersvänligt.

Avkoppling

Det är nästan lite tragiskt, men ändå sant; det här är avkoppling på hög nivå.

Ett glas vin ❤ Efter arbetsveckans slut och när Lilleman somnat för kvällen så är det fantastiskt fint med ett glas vin. Känna hur stressen rinner av, kroppen mjuknar och avkopplingen infinner sig.

Många typ 1:or väljer att avstå alkohol pga hur det påverkar blodsockret – och det kan jag förstå. Då både jag och mannen D är diabetiker så väljer vi alltid vin med låg sockerhalt (står på alla hyllor på Bolaget, vilket är toppen). Och med rätt vin i kroppen har det så gott som alltid en positiv effekt på mitt blodsocker; det går sakta nedåt. Vilket förmodligen är en effekt av dels alkoholen men även att det gör mig avkopplad.

Hur gör ni med alkohol? Avstår eller tar ett glas? Och vilken effekt har det i så fall på ett blodsocker?

Expert. Eller inte.

Jag vill tro att jag har rätt bra koll på mitt blodsocker. Nästan så att jag skulle kunna kalla mig expert – men bara när det gäller mitt eget socker så klart. Jag har levt med min ständiga följeslagare i lite mer än sex år nu och ingen känner min kropp och blodsocker bättre än jag. Och ändå sitter jag som ett frågetecken ibland (rätt ofta) och undrar vad tusan som hände?

Jag är medveten om att det inte bara är för mig det är så här; som diabetiker kan man aldrig ha full koll, och även om man tror att man har det så lever sockret sitt eget liv allt för ofta. Det gör ibland precis som det själv vill utan någon som helst logik eller någon rimlighet.

Ja vad hände egentligen där? Man kan ju tro att en näve chips eller nåt annat gott är inblandat med tanke på vad mitt blodsocker gav i höjning – men nej. Här gjorde jag absolut ingenting. Förutom att resa mig upp ur soffan efter att ha legat där och sett en film.

En ypperlig blodsockerdag för övrigt, men när det blir så här så stör det mig. Massor. Det fanns liksom ingen logik i varför det blev så här? Och att det dessutom var svårt att få ner sockret under natten. Suck. Det enda jag kan tänka mig är att kroppen var helt avslappnad där jag låg i soffan och slöade framför tvn och när jag väl reste mig upp och ”var tvungen att göra i ordning mig” inför sänggåendet så krävdes det en adrenalinkick i kroppen för att orka masa mig upp ur soffan.

Känner ni igen er? Sjukt störande!