FUCK DIABETES! – Diabetesarmband & prylar

Hittills insamlade pengar till barndiabetesfonden 2018: 2.640 kr

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2017: 21.430 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2016: 27.440 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2015: 24.080 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2014: 30.610 kr! 😀

armband2FUCK DIABETES! VI bestämmer över diabetesen, den bestämmer INTE över oss!

Köp en diabetespryl där en del av intäkten går till barndiabetesfonden!

Läs mer om insamlingen och hur du beställer diabetesprylarna i min webb-butik: www.diabetesforever.hemsida24.se

Kolla även in vilka som redan har köpt diabetesprylar 🙂

Annonser

I krig med sin kropp

Håller ni med? Vad tycker du är mest utmattande med diabetesen?

Personligen har jag inga som helst problem med att kolla blodsockret, ta sprutor och äta. Inte nu längre iaf. Det har liksom blivit en vardagsrutin vid det här laget.

Det jag tycker är jobbigast med diabetesen är att aldrig riktigt förstå varför sockret beter sig på ett visst sätt. Dvs kopplingen mellan mat, insulin och mitt blodsocker. Det är nog låt man aldrig blir riktigt klok på antar jag.

Tandhälsa och diabetes

Att gå till tandläkaren är det väl många som har problem med – oavsett om man är diabetiker eller inte. Har man tandläkarskräck så har man. Jag är precis tvärt om; jag blir alltid sjukt avkopplad när jag ligger i tandläkarstolen och får tänderna ompysslade. Vid ett flertal tillfällen har jag slumrat till och tandläkaren har petat på mig och frågat om jag är okej. Kanske inte så vanligt, men sån är jag. Och det är märkligt, för jag har haft många hål i tänderna genom tiderna i vuxen ålder, jag har rotfyllt, dragit ut och fått titanskruv. Jag borde med andra ord inte tycka att det är särskilt behagligt att besöka tandläkaren.

Sen så hände något. Jag blev med typ 1 diabetes vid 29 års ålder. Det är fem år sedan och sen dess har jag inte haft ett hål. Den slutsatsen jag har dragit är att min tandhälsa har blivit på topp då jag i princip slutade med kolhydrater och socker när jag fick min diagnos. Skönt att man kan identifiera iallafall en bra sak med att få diabetes 😉

Men frågan är ju hur länge den teorin håller? Jag har både hört och läst om att diabetiker löper extra stor risk till dålig tandhälsa, och då menar jag främst tandlossning. Det verkar inte finnas nåt exakt svar på varför så är fallet men det är ju inte särskilt svårt att lista upp ett par orsaker som jag anar kan vara en bakomliggande faktor:

  • Tandlossning uppkommer på grund av plack som kan leda till inflammation i tandköttet runt tanden. Diabetiker har en nedsatt funktion när det gäller att läka sår vilket borde innebära att vi sämre klarar av att ta hand om en tandköttsinflammation, och därmed är det lättare för oss att få tandlossning.
  • En diabetiker löper högre risk än andra att skada de små, fina blodkärlen som bland annat finns runt tanden. Då bör ju blodtillförseln till tandköttet minska och det i sin tur bör väl begränsa cellerna i tandköttet att ”rehabilitera sig”, alltså att det blir svårare att läka en infektion och då trivs plack utmärkt.
  • Då diabetes är en autoimmun sjukdom så påstår vissa att vårt immunsystem inte fungerar riktigt som hos en frisk person, och det i sin tur måste ju nästan öka chansen för tandlossning.
  • Och givetvis måste ju en ”dålig” blodsockerkontroll (jag vet att det är svårt 😦 ) spela roll:
    • Går man omkring med för högt blodsocker så vet vi alla att vi blir extremt törstiga; alltså att salivutlösningen minskar och det påverkar såklart PH-värdet i munnen vilket i sin tur påverkar och kan froda placken som leder till tandlossning i slutändan.
    • Och vid låga blodsockervärden tvingas vi äta en massa sötsaker. Och av det är det ingen tvekan av att plack mår bra av.

Vad mer kan tänkas påverka munhygienen vid diabetes? Säkert massa saker.

Jag besökte tandläkaren i mitten på förra veckan och jag fick tumme upp; inga hål, relativt lite tandsten och plack. Så låta bli kolhydrater och socker funkar säkerligen. Men givetvis borsta tänderna två gånger om dagen, använda tandtråd efter matintag och även skölja med flour minst en gång om dagen. Tråkiga saker, men helt klart värt det. Sen vet jag åxå att vid min tand som jag har rotfyllt och vid min titanskruv så har jag begynnande tandlossning 😦 Enligt tandläkaren beror det inte på att jag inte sköter munhygienen utan snarare på att det extra lätt fastnar mat där och således trivs placken utmärkt där. Så vem vet; kanske kommer även jag i framtiden bli en av alla diabetiker i statistiken om att diabetiker över lag har sämre tandhälsa.

Hur har ni det med tänderna – är det mycket problem? Eller märker ni ingen större skillnad som diabetiker?

Insamling till Barndiabetesfonden 2018

Hej alla sockersöta ❤

Ni vet väl att jag är inne på femte året där jag samlar in pengar till Barndiabetesfonden? 😀

Skaffa ett diabetesarmband för 80 kr där 30 kr går direkt till fonden.

Har du inte gjort det än så gör det nu 🙂 Tillsammans kan vi påverka!

Ni beställer som vanligt i min webb-butik: http://diabetesforever.hemsida24.se/

 

 

Träningspass i snön?

Om ni har missat det så flyttade jag i september 2017. Från min lägenhet till ett litet hus ❤ Inte alls långt bort, bara ett par kilometer. Men ser man till antal centimeter snö jag har haft hos mig i vinter jämfört med där jag bodde innan så kan man tro att jag flyttat till Antarktis 😛

Nu bor jag i en liten stuga vid en sjö mitt i skogen. Helt fantastiskt fint är det här. Jag trivs riktigt bra.

Nu vet jag inte vilken typ av vinterväder ni andra har haft då det varierar mycket i vårt land – men jag har haft hur mycket snö som helst. Galet fint är det! Men åxå lite jobbigt måste jag erkänna.

Förra veckan kom det en hel hög med snö hos mig. Och nu har det snöat ytterligare i ett dygn. Det resulterar i drivor med snö… tung blötsnö som måste skottas bort. Och när man gjort det är man helt slut; genomsvett som efter ett träningspass.

Och träna är nåt jag behöver göra. Det hade min gamla kropp behövt 🙂 dock tycker mitt blodsocker inte om träning; först blir jag hög som ett hus och sen sjunker jag som en sten. Oftast alltså. Inte alltid. Eller hög blir jag jämt men det är inte alltid jag sjunker sen. Men jag kan göra det. Och det gör att jag aldrig vågar ta snabbverkande efter att kroppen fått arbeta för ibland sjunker det fort och ibland ligger jag kvar högt. Det är lite drygt för hög vill jag ju inte vara för länge men låg vill jag absolut inte bli.

Nu har jag iaf precis varit ute och skottat en bra stund. Med aktivt insulin i kroppen, vilket kanske var dumt för en fysisk aktivitet som skottning i kombo med insulin trycker väl ner bs. Det får bli som alltid med diabetesen – bara att vänta och se vad som händer.

Hur reagerar ert blodsocker av fysisk aktivitet? Blir ni höga? Låga?

Mandelmarängtårta

När man fyller år så får man äta tårta! 😀 Även om man är typ 1 diabetiker och LCHF:are 😉

Jag hade lite kalas hemma hos mig i lördags och bjöd då på lunch och därefter tårta & kaffe.

Och vilken tårta! Godaste jag ätit på länge 🙂 Och ja; den är LCHF.

Mandelmarängtårta med chokladsmörkräm

Bottnar:

  • 3 dl mandelmjöl
  • 5 äggvitor
  • 0,5 dl sötströ
  • Lite bakpulver

Vispa vitorna till ett hårt skum. Rör försiktigt ner mandelmjöl, sötning och balpulver. Smöra två bakplåtspapper och bred ut smeten i två cirklar, ca 20 cm i diameter. In i ugnen på 150 grader i ca 15 min. Lossa sedan från pappret och låt svalna.

Chokladsmörkräm:

  • 5 äggulor
  • 175 g smör
  • 1 dl grädde
  • 1 dl sötning
  • 3-4 msk kakao/cankao

Blanda gulor, grädde, sötning och kakao i en kastrull. Sjud upp och rör tills den tjocknat. Ta av från plattan, lägg i smöret i krämen och rör tills det smält. Låt smeten svalna.

Lägg en botten på en tallrik och bred på hälften av chokladkrämen. På med den andra botten och den sista krämen. Garnera med mandelspån. Servera med vispad grädde.

Sååå gott! ❤ Den gick hem både hos diabetiker, lchf:are, icke diabetiker och ej lchf:are 😀

Ett år äldre

Min moster trodde jag blev 33 år. När jag sa att det är 34 jag blir så sa hon ”men herregud, är du så gammal redan?!” Haha, jaa tack för den! 😛

Men det är ju sant – jag är ingen ungdom längre. Åren går och äldre blir man. Dock har jag ingen större åldersnojja; att åldras hör till. Och när man gör det med stil så går det bra 😉 skämt å sido; så länge man får må bra så gör det inget att man blir äldre enligt mig.

Mitt mående har väl varit allt annat än bra den senaste tiden. Mycket av det måendet kan jag skylla på min diabetes. Men kanske så har det börjat vända nu – jag känner mig starkare, sockret är något stabilare och bättre (även om det är långt i från bra), och livet känns lite enklare. Ingen är mer tacksam än jag ❤

Igår, 10 februari, har det alltså gått ytterligare ett helt år. Hjälp. Fort går det. Det bästa är väl att jag har mer än halva livet kvar. Det jobbiga i den tanken är att jag kommer ha min följeslagare diabetesen vid min sida hela tiden 😦 Men ge upp kommer jag aldrig göra; jag ska få någorlunda kontroll på livet med diabetesen. Så är det bara.

Här är lite bilder från gårdagens födelsedagsfirande 🙂 Jag hade kalas hos mig på dagen – litet kalas med mor & far, moster och D <3. På kvällen var jag hemma hos D ❤ och blev bjuden på en god middag 😀 och så avslutade vi kvällen med en skräckfilm på bio. Bra dag med de personer jag tycker mest om! Plus i kanten för att blodsockret låg okej hela dagen.