FUCK DIABETES! – Diabetesarmband & prylar

Hittills insamlade pengar till barndiabetesfonden 2017: 17.910 kr

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2016: 27.440 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2015: 24.080 kr! 😀

Skänkta pengar till barndiabetesfonden julen 2014: 30.610 kr! 😀

armband2FUCK DIABETES! VI bestämmer över diabetesen, den bestämmer INTE över oss!

Köp en diabetespryl där en del av intäkten går till barndiabetesfonden!

Läs mer om insamlingen och hur du beställer diabetesprylarna i min webb-butik: www.diabetesforever.hemsida24.se

Kolla även in vilka som redan har köpt diabetesprylar 🙂

Annonser

Halvfabrikat

När orken tryter och Ica säljer färska hamburgare till halva priset 😉

Jag kan lova att det är ytterst sällan jag köper halvfabrikat då det så gott som alltid inte går ihop med min kost; ska man äta strikt lchf så får man snällt laga mat från grunden. Vilket jag egentligen tycker är helt okej då jag vet exakt vad jag stoppar i mig.

Men ibland orkar man helt enkelt inte laga ”riktig” mat. Som ikväll. Då blev det hamburgare 😀 Utan bröd såklart. Men med tomat, majonäs och massa ost ❤ 

Givetvis kollar jag näringsdeklarationen på allt jag köper och äter – så även nu. Och dessa hamburgare innehåller så gott som 0 g kolisar.

Nom nom 😀

Söndagsångest

Sånna här dagar vill jag bara be min diabetes att dra åt h*lvete 😦 

Högt har jag legat. Och nu i flera dagar. Helt utan anledning. Inte en kolhydrat har jag ätit, massa snabbverkande har jag tagit. Inte kännt mig stressad, sovit bra, ingen infektion i kroppen.

Sockret började krypa uppåt i torsdags eftermiddag redan så i tre hela dagar har jag legat så här. Det känns. Kroppen är trött och i huvudet bråkar både trötta, ledsna och uppgivna tankar.

Nu, söndag kväll, kommer stressen smygandes åxå för att ligga så här och jobba är inte optimalt för mig. Jag är galet ofokuserad på denna nivå och har lätt för att börja gråta för minsta lilla. Och jag har redan alldeles för många dagar jag stannat hemma från jobbet.

Visst hoppas jag att blodsockret ordnar till sig tills i morgon, men jag vet ju att det inte kommer göra det.

Söndagsångest är inget jag brukar ha men denna afton är känslan just den i kroppen 😦

Så fina ni är

Snart 100.000 kr skänkt till Barndiabetesfonden!

Jag misstänker att vi var många som tittade på tv3’s Diabetesgala igår – äntligen en insamling för oss diabetiker! 

Jag satt hemma i fåtöljen och följde programmet med blandade känslor; jag kände igen mig i så mycket så det blev lite jobbigt ärligt talat. Men sånt här behöver lyftas fram då okunskapen kring diabetes är alldeles för stor.

Under tiden programmet visades gick min mobil varm – det plingade swishar oavbrutet 😀 så många beställningar på diabetesarmband och andra prylar har jag aldrig fått på så kort tid!

Hittills i år är strax över 17.000 kr insamlat. Dessa pengar, och lite till hoppas jag, skänks till Barndiabetesfonden i jul ❤ Jag räknar med att kunna skänka kring 20.000 kr i år och lyckas jag med det så har jag skänkt över 100.000 kr under de fyra år jag samlat in pengar! Helt galet mycket pengar!!

Och det är Ni – alla fina diabetiker och anhöriga – som gjort detta möjligt. Ingen är gladare än jag 🙂 Stort tack ❤

Jag förstår inte

Det här är långt ifrån första gången jag skriver om, och beklagar mig över, mitt blodsocker 😦

De flesta dagar är för mig dåliga dagar rent blodsockermässigt. Men så nån gång emellanåt så har jag bra sockerdagar. Och det är ju bra. Jag önskar att fördelningen av bra respektive dåliga dagar var omvänd; alltså att jag hade fler bra dagar än dåliga.

Jag förstår verkligen inte varför jag har så många kassa dagar med högt socker som inte vill ner. Jag gör precis allt jag kan för att inte höja mitt blodsocker – men vad hjälper det? Absolut ingenting, vilket är galet frustrerande och gör att mina tankar spökar i huvudet; mitt höga socker påverkar mig bra mycket mer mentalt än vad det gör rent kroppsligt.

Och det stör mig nåt fruktansvärt att en siffra på en skärm kan få mig att må som jag gör i huvudet och inombords; jag blir frustrerad, ledsen, känslosam, får ångest, har fula tankar, funderar mycket (alldeles för mycket) på VARFÖR sockret beter sig som det gör osv. Men jag har aldrig något svar på just VARFÖR det ligger högt; de få dagar mitt socker ligger på en bra nivå så gör jag inget annorlunda mot en dag när jag ligger högt. Jag lever ett rätt inrutat liv när det gäller kost, motion och vardagen, så det enda som egentligen kan påverka mitt blodsocker är den förbannade stressen som jag vet att jag har inom mig.

MEN. Det knasiga är att en dag som jag inte känner mig stressad kan sockret ligga på 12-16 och en dag när jag känner mig superstressad kan det ligga på 5-8. Eller tvärt om. Eller som ett streck på 9. Eller som ett streck på 12. Dock aldrig som ett streck på runt 5 där jag givetvis vill ligga.

Senaste veckan har jag legat helt okej i socker. Peppar peppar… sen hände något under natten mellan torsdag och fredag; jag somnade med ett socker på ca 7-8 och vaknar med ett socker på nästan 15. Vad händer där? Vad fan gjorde jag under natten när jag trodde att jag sov gott? Nätterna innan har mitt bs sjunkit ett par enheter när jag sovit, men denna natt steg det ca 8 enheter. Då blir jag ledsen. FÖR JAG FÖRSTÅR INTE.

Sen har har jag legat högt ett par dagar, tryckt i mig massvis med snabbverkande utan större effekt; jag har fortsatt legat hög. Sen helt plötsligt bestämmer sig sockret för att sjunka lite lagom när jag ligger och sover ett par dygn senare, och så vaknar jag på ett bra bs igen. Tacksamt, absolut, men VARFÖR?

Jag känner att jag borde vara tacksam över de dagar som mitt bs ligger ”bra” och jag mår bra. Men jag kan aldrig vara det för jag VET att sockret, plötsligt hux flux, kommer att stiga igen, helt utan anledning, och så har jag några dagar med trötthet, huvudvärk, ledsamhet, ångest, många tårar osv där jag inte får ner sockret. Sen kommer nån bra dag och sen ett par dåliga igen. Så håller det på.

Vem som helst borde fatta att jag är TRÖTT. Jag är så jävla galet trött. Trött på att må så här, trött på att aldrig veta, trött på att planera och försöka förutspå vad som ska hända, trött på att det aldrig blir som jag vill. Det finns mycket jag är trött på här i livet 😦 och den känslan skrämmer mig.

Blomkålssoppa

Det bästa med hösten är att suget efter soppa kommer 😀

Jag älskar soppor; lätt att göra, bra som matlåda till jobbet, lättätet utan att man blir proppmätt, det värmer i höstrusket och det går att göra massvis med olika goda soppor.

Denna gång knåpade jag ihop ett recept på blomkålssoppa ❤ Riktigt gott blev det! Särskilt när man toppar soppan med knaperstekt bacon – blomkålen i sig är ju nästan lite söt i smaken och att då ha det salta baconet som tillbehör blir knasigt gott. Testa! 🙂

Blomkålssoppa, 4 port

  • Ett medelstort blomkålshuvud (eller 1 påse frusen)
  • Massa steksmör
  • 1 gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 tärning grönsaksbuljong
  • 3 dl vatten
  • 3 dl grädde
  • 2 dl creme fraiche
  • salt, svartpeppar, cayenne och lite muskot
  • ca 1 tsk sambal oelek
  • 1 paket bacon

Hacka löken och stek den i en stor kastrull i massa smör tills löken mjuknat. Pressa i vitlöken och fräs nån minut.  Lägg i blomkålen delad i mindre bitar och slå på grädden och vattnet. I med buljongen. Låt puttra under lock tills blomkålen mjuknat lite. Ta av kastrullen från plattan och mixa allt med en stavmixer till en hyffsat slät soppa. I med creme fraiche och kryddor. Låt småputtra ca 20 minuter så att alla smaker gottar ihop sig. Späd eventuellt med mer vatten och eller grädde för tunnare konsistens. Toppa med flötigt, knaperstekt bacon – var så goda 😀

Som vanligt är det LCHF ❤